Julen och så lite om en tand

I år blir nog bästa, eller iallafall skönaste juen på flera år. Både jag och E är lediga både jul och nyårsveckan, pluss att jag för n gångs skull inte har någon uppsats som ska vara inne nån vecka in i januari. Och med tanke på att E och jag bara var lediga två veckor i sommras, och att de två veckorna inte satt i hop, så känns det extra lyxigt.
Visserligen jobbar får jag ju betalt per timme, så lönen i januari och februari kommer ju bli lite lägre, men det är det helt klart värt.

Föresten tror jag att jag håller på att få en visdomstand, borde inte dom ha kommit för flera år sen? Trodde de kom när man var typ 20 eller nått. Bästa att googla.
Jahaja, mellan 18-25 brukar de bryta fram.
Hm, tänk om min inte kommer fram, utan bara ligger där med en liten liten bit ute... som en freaktand som måste opereras. uch. Och jag var ju hos tandläkaren nyss, och han röntgade ju mina tänder, kunde han inte ha varnat mig? Undrar om jag borde önska mig en sån där bitleksak som bäbisar har i julklapp?

Nu ska jag ut och springa en sväng, och sen ska jag möta upp med Per som inkommer ända från Norrköping. Trevligt, trevligt.

8 år

Var inte rädd

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig i kväll en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.

---


Sebastian, jag gråter inte längre varje dag över dig och för dig, inte varje dag, inte varje vecka, nej inte ens varje månad gråter jag längre. Men du finns kvar där under min hud någonstans och påverkar mig och formar mig. Jag önskar att det vore ditt liv och våran tid tillsammans som hade påverkat mig mest, men jag tror att det är din död och min tid tillsammans med din död som är det som har format mig mest. Dock tänker jag ganska ofta på vad du skulle ha tyckt och tänkt om saker, på dina tankar, din etik och din aktivism, och där är jag glad att du påverkade mig redan när du levde.

Jag är äldre nu än vad du någonsin blev, och jag hoppas att du kan se hur bra allting blev för mig ändå tillslut, och hur lycklig jag faktist är i mitt liv nu, även fast det fortfarande gör ont att tänka på dig, och även om jag fortfarande gråter ibland.