ojoj, Så här skriver DN om dagens rutt:
"Syndikalisternas helvetesmarsch
(Sergelarkaden - Stortorget)
En riktig långkörare, så marschera taktiskt. Lätt uppvärmning de första 350 metrarna från T-centralen, sedan upp till kampsång i höjd med konserthuset.
I lätt nerförslut på Kungsgatan gäller det att samla krafter, för när tåget passerat Stureplan och mynnar ut vid Dramaten har man knappt kommit halvvägs.
Sträckan passerar över Strömbron och längs slottskajen. Se upp! Vägarbetet vid Norrbron gör att gatan smalnar av - något som kan skapa sammanstötningar och ofrivilliga plurrningar om stämningen blir hätsk.
Sluttampen är en mjölksyretung uppförsbacke med risk för en riktig helvetesmarsch över brant kullersten. Spurtsträcka från slottet till Stortorget. Kan högvakten så kan syndikalisterna.
Distans: 2,8 km
Demonstranter: Syndikalisterna
Sträcka: Klarabergsgatan - Sveavägen - Kungsgatan - Birger Jarlsgatan - Hamngatan - Kungsträdgårdsgatan - Strömbron - Slottskajen - Västerlånggatan - Storkyrkobrinken - Källargränd - Stortorget."
Jag minns från föregående år just hur jävla långt det var. Nå lite motion har ju aldrig skadat, och jag har ju tränat upp mig på jobbet där jag står och går hela dagarna och så sent som för några dagar sen fick min första stol att vila mig lite på ibland, när jag nu ska hina det...
Thursday, May 01, 2008
1:a maj
Fröna jag satte i söndags börjar redan så smått gro,
små små tecken på att något händer, att det finns liv där inne som bara väntade på jord, vatten och lite ljus, ganska fantastskt. Blåklinten, tomaterna och rädisorna är snabbast hitills. Jag vattnar morgon och kväll och är lite besviken över att det inte är sol, men jag antar att "vanligt" dagsljus är lika bra.
1:a maj idag.
Igår var jag hemma från jobbet med ont i huvudet efter att ha sovt helt sjukt dåligt,
då kännde jag ingen större entusiasm för nånting, men idag är jag åter pepp på att tåga i demonstrationståg och träffa vänner. Skönt att vakna lite gladare och piggare.
Nu är det dags för frukost så att jag orkar med dagen.
små små tecken på att något händer, att det finns liv där inne som bara väntade på jord, vatten och lite ljus, ganska fantastskt. Blåklinten, tomaterna och rädisorna är snabbast hitills. Jag vattnar morgon och kväll och är lite besviken över att det inte är sol, men jag antar att "vanligt" dagsljus är lika bra.
1:a maj idag.
Igår var jag hemma från jobbet med ont i huvudet efter att ha sovt helt sjukt dåligt,
då kännde jag ingen större entusiasm för nånting, men idag är jag åter pepp på att tåga i demonstrationståg och träffa vänner. Skönt att vakna lite gladare och piggare.
Nu är det dags för frukost så att jag orkar med dagen.
Sunday, April 27, 2008
Livet
Länge sen jag skrev, först var jag så trött hela tiden, och sen var det svårt att komma igång eftersom det gått så lång tid.
Jag skrev i Januari om hur vuxet E och jag började året, med bankbesök och så.
Året har fortsatt i samma tecken och i slutet på augusti hägrar det vuxnaste av allt.
Jag är nämnligen gravid och det är då vår liten ska komma.
Det är ganska exakt 4 månader kvar nu, och hitills har allt gått bra. De första månaderna var jag så trött så trött, men jag är lite piggare nu. I går kund ejag inte knäppa de byxor jag hadde planerat att ha på mig, magen har kommit i gång med att växa de senaste veckorna.
Jag känner hur den lilla sparkar där inne, en märklig känsla.
Det hela känns fortfarande ganska overkligt, men också spännande, läskigt och roligt. Både E och jag är glada förståss, och jag försöker att inte oroa mig för mycket för allt som kan hända och hur allt ska bli och allt som är farligt, och... Ja, det finns ju alltid saker att oroa sig för, men jag försöker som sagt låta bli och oftast lyckas jag ganska bra.
I dag har jag planterat och planerat för balkongen. Ärtor, tomat, kryddor, gurka och ett litet experiment med räddisor i kruka. Lite blommor blev det också. Och vitlökarna som jag hittade med långa gröna groddar i kökskåpet stoppade jag också ner i jord, får se hur det går.
Jag skrev i Januari om hur vuxet E och jag började året, med bankbesök och så.
Året har fortsatt i samma tecken och i slutet på augusti hägrar det vuxnaste av allt.
Jag är nämnligen gravid och det är då vår liten ska komma.
Det är ganska exakt 4 månader kvar nu, och hitills har allt gått bra. De första månaderna var jag så trött så trött, men jag är lite piggare nu. I går kund ejag inte knäppa de byxor jag hadde planerat att ha på mig, magen har kommit i gång med att växa de senaste veckorna.
Jag känner hur den lilla sparkar där inne, en märklig känsla.
Det hela känns fortfarande ganska overkligt, men också spännande, läskigt och roligt. Både E och jag är glada förståss, och jag försöker att inte oroa mig för mycket för allt som kan hända och hur allt ska bli och allt som är farligt, och... Ja, det finns ju alltid saker att oroa sig för, men jag försöker som sagt låta bli och oftast lyckas jag ganska bra.
I dag har jag planterat och planerat för balkongen. Ärtor, tomat, kryddor, gurka och ett litet experiment med räddisor i kruka. Lite blommor blev det också. Och vitlökarna som jag hittade med långa gröna groddar i kökskåpet stoppade jag också ner i jord, får se hur det går.
Thursday, February 14, 2008
<3
Alla hjärtans dag.
Vi har aldrig firat det.
Men jag är hemma idag, och har tid att tänka på hur glad jag är över min man och vårat liv ihop.
Vi har nu hunnit var ihop i fyra år, och gifta i ett och ett halvt.
Det är svårt att beskriva hur man känner för någon annan männika, orden känns för små, och för platta och för uttjatade.
Men du, min älskade E, du gör mig glad varje dag, du ger mig trygghet och mening, och, kanske ännu viktigare, så har du fått mig att hitta min egen glädje, trygghet och mening, inom mig.
Jag är helt enkelt så glad att jag har dig.
Jag älskar dig.
Juli 2006 Nora Kyrka
Vi har aldrig firat det.
Men jag är hemma idag, och har tid att tänka på hur glad jag är över min man och vårat liv ihop.
Vi har nu hunnit var ihop i fyra år, och gifta i ett och ett halvt.
Det är svårt att beskriva hur man känner för någon annan männika, orden känns för små, och för platta och för uttjatade.
Men du, min älskade E, du gör mig glad varje dag, du ger mig trygghet och mening, och, kanske ännu viktigare, så har du fått mig att hitta min egen glädje, trygghet och mening, inom mig.
Jag är helt enkelt så glad att jag har dig.
Jag älskar dig.
Juli 2006 Nora Kyrka
Thåström - Bara om min älskade väntar (Live at Ungdomshuset)
Så här på alla hjärtans dag, något som får mig att rysa.
Sunday, January 13, 2008
Träning
Efter att inte ha tränat varken mycket eller bra under julen, bland annat för att jag först låg hemma och var sjuk i halsen i mellandagarna, och sen var lite lat och trött, så blev det äntligen ett ordentligt styrketräningspass igår.
Jag tog personbästa i alla övningar och kände mig allmänt stark och pepp. Det hjälpte också att E var med och peppade och påpekade att vikterna jag körde på såg lite för lätta ut. Jag är lite dålig på att lassa på mer efter hand. Sen var det någon stjärna som hade snott alla de lägsta viktskivorna också, så i bänkpress där pb innan var 27,5 kg hade jag att välja på 25 kg eller 30 kg, och förvånade mig själv med att utan större problem köra 7 reps.
Men det är marklyften som känns idag. Ojoj, vilken grym träningsvärk jag har i låren. Att sätta sig och ställa sig upp är inte kul idag. Men så lyfte jag också ganska lätt en serie jag är nöjd med också:
1*5 20 kg (uppvärmning)
1*5 40 kg (tidigare pb)
1* 8 40 kg (här förstod jag att jag borde lägga på mer vikt)
1* 4 45 kg (Nytt pb!)
1* 3 45 kg (skulle lätt blivit åtminstånde 1 eller 2 reps till, men jag kom fel i lyft fyra och valde att sluta. Jag har inte kört marklyft så länge och håller fortfarande på att lära mig tekninken ordentligt.)
Så det var kul, även sittande rodden och militärpressen blev det pb i. Peppande. Ibland är det aksnke bra med ett lite uppehåll för att få tillbaka suget. Och sen hjälper det ju att vara gift med en personlig tränare <3.
Men som sagt, oj vilken träningsvärk jag har idag, men jag lyckades iallafall komma ut och springa lite i solen. Kändes nästan konstigt att titta ut och se en helt solig dag där ute, efter allt det mulna och gråa och disiga.
Nu är jag hungrig och ska äta ett litet mellanmål sen ska jag laga mat och diska samtidigt som Tomas Bolme ska läsa Hamilton för mig.
Jag tog personbästa i alla övningar och kände mig allmänt stark och pepp. Det hjälpte också att E var med och peppade och påpekade att vikterna jag körde på såg lite för lätta ut. Jag är lite dålig på att lassa på mer efter hand. Sen var det någon stjärna som hade snott alla de lägsta viktskivorna också, så i bänkpress där pb innan var 27,5 kg hade jag att välja på 25 kg eller 30 kg, och förvånade mig själv med att utan större problem köra 7 reps.
Men det är marklyften som känns idag. Ojoj, vilken grym träningsvärk jag har i låren. Att sätta sig och ställa sig upp är inte kul idag. Men så lyfte jag också ganska lätt en serie jag är nöjd med också:
1*5 20 kg (uppvärmning)
1*5 40 kg (tidigare pb)
1* 8 40 kg (här förstod jag att jag borde lägga på mer vikt)
1* 4 45 kg (Nytt pb!)
1* 3 45 kg (skulle lätt blivit åtminstånde 1 eller 2 reps till, men jag kom fel i lyft fyra och valde att sluta. Jag har inte kört marklyft så länge och håller fortfarande på att lära mig tekninken ordentligt.)
Så det var kul, även sittande rodden och militärpressen blev det pb i. Peppande. Ibland är det aksnke bra med ett lite uppehåll för att få tillbaka suget. Och sen hjälper det ju att vara gift med en personlig tränare <3.
Men som sagt, oj vilken träningsvärk jag har idag, men jag lyckades iallafall komma ut och springa lite i solen. Kändes nästan konstigt att titta ut och se en helt solig dag där ute, efter allt det mulna och gråa och disiga.
Nu är jag hungrig och ska äta ett litet mellanmål sen ska jag laga mat och diska samtidigt som Tomas Bolme ska läsa Hamilton för mig.
Friday, January 04, 2008
2008, det vuxna året?
Efter en skön jul hemma i örebrotrakten blev jag sjuk i mellandagarna, sen låg jag med ont i halsen och var trött och hade lite tråkigt. Blev hyfsat frisk till nyår men det var ändå svårt att vara vaken ända till 12-slaget. Men jag lyckades och kvällen blev lugn och trevlig med vänner och mat, och så återupptäckte jag och A det fina spelet kinaschack. På 5 personer blir det ett härligt kaos på spelplanen.
Det nya året inledde E och jag med att göra nog det vuxnaste jag någonsin gjort. Vi gick till banken på ett 1,5 h möte och la upp fonder och pensionssparande och planerade upp vårt sparande och styrde helt enkelt upp vårt ekonomiska liv på ett mycket vuxet sätt.
Och det man gör i början på året kommer väll att påverka hela resten av året?
Så detta har alla möjligheter att bli ett väldigt vuxet år. Det inleddes nog faktist redan i slutet av förra året med visdomstanden Den mår för övrigt bra, kommer sakta sakta fram. Jag har letat på apoteket efter en sån där liten liten rund spegel på skaft som man tittar på tänder med, men jag hittade ingnen. Synd och skam, undrar om man måste gå till en tandläkare för att köpa en sån?
Det nya året inledde E och jag med att göra nog det vuxnaste jag någonsin gjort. Vi gick till banken på ett 1,5 h möte och la upp fonder och pensionssparande och planerade upp vårt sparande och styrde helt enkelt upp vårt ekonomiska liv på ett mycket vuxet sätt.
Och det man gör i början på året kommer väll att påverka hela resten av året?
Så detta har alla möjligheter att bli ett väldigt vuxet år. Det inleddes nog faktist redan i slutet av förra året med visdomstanden Den mår för övrigt bra, kommer sakta sakta fram. Jag har letat på apoteket efter en sån där liten liten rund spegel på skaft som man tittar på tänder med, men jag hittade ingnen. Synd och skam, undrar om man måste gå till en tandläkare för att köpa en sån?
Saturday, December 15, 2007
Julen och så lite om en tand
I år blir nog bästa, eller iallafall skönaste juen på flera år. Både jag och E är lediga både jul och nyårsveckan, pluss att jag för n gångs skull inte har någon uppsats som ska vara inne nån vecka in i januari. Och med tanke på att E och jag bara var lediga två veckor i sommras, och att de två veckorna inte satt i hop, så känns det extra lyxigt.
Visserligen jobbar får jag ju betalt per timme, så lönen i januari och februari kommer ju bli lite lägre, men det är det helt klart värt.
Föresten tror jag att jag håller på att få en visdomstand, borde inte dom ha kommit för flera år sen? Trodde de kom när man var typ 20 eller nått. Bästa att googla.
Jahaja, mellan 18-25 brukar de bryta fram.
Hm, tänk om min inte kommer fram, utan bara ligger där med en liten liten bit ute... som en freaktand som måste opereras. uch. Och jag var ju hos tandläkaren nyss, och han röntgade ju mina tänder, kunde han inte ha varnat mig? Undrar om jag borde önska mig en sån där bitleksak som bäbisar har i julklapp?
Nu ska jag ut och springa en sväng, och sen ska jag möta upp med Per som inkommer ända från Norrköping. Trevligt, trevligt.
Visserligen jobbar får jag ju betalt per timme, så lönen i januari och februari kommer ju bli lite lägre, men det är det helt klart värt.
Föresten tror jag att jag håller på att få en visdomstand, borde inte dom ha kommit för flera år sen? Trodde de kom när man var typ 20 eller nått. Bästa att googla.
Jahaja, mellan 18-25 brukar de bryta fram.
Hm, tänk om min inte kommer fram, utan bara ligger där med en liten liten bit ute... som en freaktand som måste opereras. uch. Och jag var ju hos tandläkaren nyss, och han röntgade ju mina tänder, kunde han inte ha varnat mig? Undrar om jag borde önska mig en sån där bitleksak som bäbisar har i julklapp?
Nu ska jag ut och springa en sväng, och sen ska jag möta upp med Per som inkommer ända från Norrköping. Trevligt, trevligt.
Monday, December 10, 2007
8 år
Var inte rädd
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.
---
Sebastian, jag gråter inte längre varje dag över dig och för dig, inte varje dag, inte varje vecka, nej inte ens varje månad gråter jag längre. Men du finns kvar där under min hud någonstans och påverkar mig och formar mig. Jag önskar att det vore ditt liv och våran tid tillsammans som hade påverkat mig mest, men jag tror att det är din död och min tid tillsammans med din död som är det som har format mig mest. Dock tänker jag ganska ofta på vad du skulle ha tyckt och tänkt om saker, på dina tankar, din etik och din aktivism, och där är jag glad att du påverkade mig redan när du levde.
Jag är äldre nu än vad du någonsin blev, och jag hoppas att du kan se hur bra allting blev för mig ändå tillslut, och hur lycklig jag faktist är i mitt liv nu, även fast det fortfarande gör ont att tänka på dig, och även om jag fortfarande gråter ibland.
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.
---
Sebastian, jag gråter inte längre varje dag över dig och för dig, inte varje dag, inte varje vecka, nej inte ens varje månad gråter jag längre. Men du finns kvar där under min hud någonstans och påverkar mig och formar mig. Jag önskar att det vore ditt liv och våran tid tillsammans som hade påverkat mig mest, men jag tror att det är din död och min tid tillsammans med din död som är det som har format mig mest. Dock tänker jag ganska ofta på vad du skulle ha tyckt och tänkt om saker, på dina tankar, din etik och din aktivism, och där är jag glad att du påverkade mig redan när du levde.
Jag är äldre nu än vad du någonsin blev, och jag hoppas att du kan se hur bra allting blev för mig ändå tillslut, och hur lycklig jag faktist är i mitt liv nu, även fast det fortfarande gör ont att tänka på dig, och även om jag fortfarande gråter ibland.
Subscribe to:
Posts (Atom)