Det här med tåg.

I morse var min pendel inställd, så jag fick vänta en kvart extra.
Då kom det en kille och en tjej i 20 års åldern som bråkade med varandra.
Killen gick av och an på perongen och försökte ignorera och bli av med tjejen som följde efter och bland annat upprepande frågade om han hatade henne. Stundtals knuffade de lite på varandra också, och långa stunder uppehöll de sig väldigt nära perongkanten.
Jag tyckte att situationen var väldigt obehaglig och när en man gick fram till dem och påpekade att de borde flytta sig från kanten tyckte jag att det var väldigt skönt. Men deras oberäkneliga betende fortsatte och till och från var de ju framme vid kanten igen.
Efter S och tåget, vilket ju var just under ett bråk med sitt ex, är jag altid lite på min vakt när jag är på peronger, och imorse kunde jag inte bestämma mig för om det var jag som överreagerade och det beästa för mig vore att gå därifrån, eller om jag gjorde rätt som oroade mig och om det bästa vore om jag höll mig i närheten. Till sist kom pendeln och jag drog mig närmare men allt gick lugnt till. Killen gick på och hon sprang sin väg. Jag hoppas hon lugnade ner sig sen.
Dock hade jag en stor ångestklump i magen som satt i ett par timmar nu på förmiddagen.
Ett pendeltåg på väg att sakta in är i och för sig inte ett godståg i full fart, men som sagt, det var en otroligt obehaglig situation.
Och då har det ändå gått 7 år nu...