vart har jag tagit vägen?

Morry undrade om jag dött av den uppvärmda potatissalladen.
Det har jag inte, men kanske kan jag skylla på den endå.
Senaste veckorna har min enrgi varit som bortblåst,
och jag har haft en omotiverad stressklump i magen. Kanske är det potatissalladen som har legat kvar och gnagt,
men troligare är väll att det är en reaktion på att jag flyttade och bytte jobb på en samma gång. En sån där stress som kommer lite i efterhand helt enkelt.
Nu känns det dock som om jag börjar komma upp till ytan igen.
Så sakta har jag börjat höra av mig till vänner igen och jag har upptäckt att det helt plötsligt är vår ute.

I helgen var jag, E och fina vännen Pistören M ute i Tyresta nationalpark och gick en guidad tur i urskogen, det var väldigt fint, ganska intressant, och vi höll humöret uppe även när det började hällregna på oss. Det var skönt i skogen, men även skönt att komma hem och krypa ihop under filtar och täcken. Jag och M slöade järnet medans E lagade smarrig mat. Bra lördag helt enkelt.

Efter jobbet idag ska M ta med mig på Chokladcafé, och efter det kommer väll mitt tungsinne att vara helt botat kan man tycka. När jag bodde i Dublin fanns det ett chokladcafé som jag brukade gå till... men det var ju faktist 7 år sen, och sen dess har jag på min höjd köp nån liten stackars mörk chokladpralin i nån chokladaffär, men ett riktigt café ska det bli trevligt att bekanta sig med igen.