Jobb schmobb

Fredag,
skönt att det inte ringer så mycket.
Jag vill gå hem nu, men det är 2 h kvar, seg och långsam dag.

I kväll ska E och jag dra till karbin och bouldra,
det hela verkar mycket sypatiskt på deras hemsida iallafall
http://www.karbin.com/bouldertxt.shtml
och jag har köpt supergod stor chiabatta smörgås på cafet nära jobbet att ha med som matsäck.

Så jag är pepp på kvällen och opepp på att jobba.

Nötkärna

Det var inte karius och baktius som bodde i min mun,
det var stress.
- Jag kan se på din mun, på mjukdelarna att du är stressad.

Jahja...

Men det kostade bara 399, och de vill inte ha tillbaka mig förns om två år, så det var ju bra.

Mer om munnen

Nu ska jag dricka öl,
tänk om jag luktar sprit på tandläkaren imorgon,
bäst att ta det lugnt och sen borsta Ordentligt.

Om att inte vara så rolig.

Ibland på jobbet får jag laminera saker,
det är alltid kul.
Jag brukar tänka att jag borde komma på nånting kul att laminera in till mig själv,
men jag kommer oftast inte på nått.

En anna kul sak som finns på kontor är sånna där små maskiner som trycker ut små remsor med text på.
De är också kul, och jag brukar tänka att jag borde komma på nått kul att trycka ut,
men jag kommer nästan aldrig på nått.

Jag vet inte om det är dålig fantasi eller prestationsångest som är problemet.

Bor Karius och Baktius i min mun?

Jag tror att jag har hål i en tand, men jag vet inte riktigt för även om jag faktist har lagat två hål så har jag aldrig känt av att jag skulle ha hål. Men jag fruktar det värsta, både när det gäller lagning och räkning. De hål jag tidigare lagat har varit så små att jag kunat laga dom utan bedövning,
och tur har dte varit, för jag är mer rädd för bedövningssprutor än för att borra. Konstigt egentligen, att jag känner mig rädd för sånna sprutor, för jag är ju inte rädd för varken stora eller små blodprov, eller för att bli peiracad. De flesta av hålen i mina öron har jag ju till och med gjort själv med en kanyl som troligen är grövre än vad en eventuell bedövningsnål skulle vara. Och samma sak med den kanyl som min vän hjälpt mig att ta hål i läppen med för några år sen. Och eftersom jag knappt har några blodkärl vad det verkar som, så är jag van att bli stucken några gånger innan de hittar blod. (Rekordet är den gången i Linköping då de stack mig 11 gånger på vaierande ställen utan att hitta blod, det slutade med att jag i mitten nån stans ringde E och bad han skulle komma med en guld nogat, så att jag inte skulle svimma på vägen hem, och till sist stack de mig några gånger i fingrarna och liksom mjölkade ut blod tills de fyllt sina rör.)
Jag vet att det är irrationellt, vilket bara gör det med iriterande.
Men ändå är jag rädd, vilket jag insåg att jag faktist inte så ofta är, inte inför sådana reella saker iallafall.
Det är nog lika delar själva sticket i tandköttet som den efterföljande bedövningen som jag är orolig för. Jag ser för mig hur jag går runt och hänger med halva ansiktet, dregglar och biter mig i läppen utan att märka, uch...

Nå på torsdag får vi se, då har jag tid hos tandläkaren.

Leonard Cohen -

Som vanligt kan jag inte lyssna innan jag postar när jag är på jobbet, men jag utgår från att även denna live version är fantastisk.

Musik

Mina 4 bästa, men utan nån slags rangordning.

* Thåström
* Tool
* Tori Amos
* Leonard Cohen

Synd att inte Cohen också heter nått på T.
Jag är ju en sån som snöar in helt på en skiva eller en låt, och sen under en period i stort sätt bara lyssnar på just det jag för stunden fastnat för. Många låtar eller skivor kommer sen i perioder tillbaka. Just Cohens tidiga skivor, främst Songs from a room och Songs of love and hate är skivor som under långa perioder lätt blir nästan det enda jag lyssnar på.
För tillfället är det Famous blue raincoat från Songs of love and hate som går på repeat.

Mina bästa låtar för tillfället med mina bästa artister:

* Thåström: hmm, just nu blir det Järnstaden med Sällskapet, med Nina Ramsby på sång. Den har hållt i sig som favorit sen i våras, fast det inte är Thå själv som sjunger. (Upptäckte nu att om ni klickar på hennes nam så finns järnstaden att lyssna på där.)

* Tool: No Quarter från skivan Salival.

* Tori Amos: Crusify från Little Earthquakes.

Och Cohen har jag ju redan redovisat.

Jag finns

Det har varit lite mycket på senaste tiden, men blandat med lugna sköna stunder också.
På jobbet är vi två stycken som delar på att främst svara i telefon, i tre veckor var jag dock själv eftersom den andra tjejen hade semester. En av dessa veckor var jag i stor sätt själv på hela kontoret. Det var ju semester tider, så stundtals var det lugnt på jobbet, men stundtals blev det väldigt stressigt med massa kunder och massa strul. Sen hade jag en veckas semester, det var skönt.
E och jag åkte till Hasseludden och tog det lugnt, åt sushi och fruktbuffe, badade i varma källor och gick runt i japanska morgonrockar hela dagarna, mycket skönt.
Sen blev E sjuk, och jag jag med lagom till jag skulle börja jobba igen förra veckan. Jag släpade mig ändå till jobbet måndag och tisdag, men gav sen upp och stannade hemma onsdag. Det blev jag hyfsat frisk av och kunde sen jobba torsdag och fredag.
Så i går, lördag, var det dags för springtävlingen jag tränat för hela sommaren.
Kändes inte alls optimalt att precis ha varit sjuk, men jag beslutade mig för att testa att springa ändå. Det var en jobbig men kul bana, men jag hade verkligen ingen ork. Så fort jag försökte jogga så stack pulsen upp i över 170, hur lungnt jag än sprang. Det var trist men jag insåg faktumet, och valde att bara springa ett av de två varven. Det kändes ändå bra att ha startat och försökt. Jag får sikta in mig på något annat lopp istället, kanske 1 mils loppet som lidingöloppet har.

För övrigt så letar jag jobb igen eftersom jag inte ska fortsätta på det jag har.
Det ska bli skönt med nått nytt, men är ändå lite läskigt nu innan jag hittat nått.

Nu ska jag diska, för jag lovade E att göra det eftersom han åkte till Coop för att storhandla.
Mitt nya bästa är att ladda ner gammla sommarpratsprogram, så jag ska nog se om jag hittar nån som jag tror kan passa att diska till.