Bor Karius och Baktius i min mun?

Jag tror att jag har hål i en tand, men jag vet inte riktigt för även om jag faktist har lagat två hål så har jag aldrig känt av att jag skulle ha hål. Men jag fruktar det värsta, både när det gäller lagning och räkning. De hål jag tidigare lagat har varit så små att jag kunat laga dom utan bedövning,
och tur har dte varit, för jag är mer rädd för bedövningssprutor än för att borra. Konstigt egentligen, att jag känner mig rädd för sånna sprutor, för jag är ju inte rädd för varken stora eller små blodprov, eller för att bli peiracad. De flesta av hålen i mina öron har jag ju till och med gjort själv med en kanyl som troligen är grövre än vad en eventuell bedövningsnål skulle vara. Och samma sak med den kanyl som min vän hjälpt mig att ta hål i läppen med för några år sen. Och eftersom jag knappt har några blodkärl vad det verkar som, så är jag van att bli stucken några gånger innan de hittar blod. (Rekordet är den gången i Linköping då de stack mig 11 gånger på vaierande ställen utan att hitta blod, det slutade med att jag i mitten nån stans ringde E och bad han skulle komma med en guld nogat, så att jag inte skulle svimma på vägen hem, och till sist stack de mig några gånger i fingrarna och liksom mjölkade ut blod tills de fyllt sina rör.)
Jag vet att det är irrationellt, vilket bara gör det med iriterande.
Men ändå är jag rädd, vilket jag insåg att jag faktist inte så ofta är, inte inför sådana reella saker iallafall.
Det är nog lika delar själva sticket i tandköttet som den efterföljande bedövningen som jag är orolig för. Jag ser för mig hur jag går runt och hänger med halva ansiktet, dregglar och biter mig i läppen utan att märka, uch...

Nå på torsdag får vi se, då har jag tid hos tandläkaren.