Mer om att resa

Jag tycker verkligen om att åka tåg,
särskilt när det är som i söndags när jag åkte hem från Norrköping,
ensam på "mina" två säten och tyst och lugnt i vagnen.
Annat var det när jag åkte till Norrköping i fredags, det var ju början på sportlovet,
och det märktes, tokigt långa köer till biljettautomaterna och överallt massa folk.
Jag fick dock en sittplats (brevid en tjej som slafsade i sig sin apelsin på ett mycket högljut sätt) men det var flera som fick stå fast det fanns två obokade vagnar.
Hem var det dock som sagt lugnt och skönt, och till ett biligare pris än den obokade vanliga tågbiljetten på fredagen fick jag nu en x2000 biljett, fast en extra halvtimme hade egentligen inte gjort så mycket.
Att resa, sitta i tankar och se ut över landskapet, med eller utan musik i öronen,
det är bland det bästa jag vet, meditativt.
Och det är väl inte så konstigt att jag tycker det är skönt,
för när annars sitter jag stilla i flera timmar utan att göra någonting?
Ganska precis aldrig är svaret på den frågan,
och det är nog synd, för det käns altid så bra när jag har det där lugnet på tåg eller buss,
tid att bara låta tankarna vandra och funderingarna komma,
sitter jag bara rakt upp och ner annars så blir jag rastlös direkt,
undantaget om jag är på rätt humör för att lyssna på musik förståss.
Men ofta blir det ju så att jag syslar med nånting medans jag lyssnar.
Kanske skulle vara bra för mig att resa oftare.
Till och från jobbet i stockholms rusningstrafik ger liksom ingen frid bland alla tankar.

När jag var yngre, främst när jag fortfarande bodda hemma, men även när jag bodde i Göteborg så brukade jag resa mycket till vänner runt om i landet. Nu reser jag inte runt lika mycket, jag har väll mer ro hemma och en man som jag saknar. Men själva känslan att jag vill resa finns dock ofta där. Är för den skull inte sugen på långväga resor till exotiska länder, en 3-4 h buss eller tågfärd genom Sverige duger gott åt mig.
Jag vet att min lillebror E är lite som jag, han uppskattar också själva resan, själva saken att man rör sig och finner lugn i det.
Hemma hos mina föräldrar så är det ca 50 min med buss in till den Stora staden, det blev mycket buss då, halvfulla landsvägsbussar, man kände varge sten längs vägen, och lugnet i själva resandet.

I söndags höll Tool, Tori Amos samt nostalgiframkallande Cure mig sällskap på tåget.
För resan blir alltid bättre i sällskap av vackra toner.