De morgnar som jag tar buss och tunnelbana så går jag av i västra skogen.
Där brukar det stå en kille som delar ut city, flera morgnar har han ropat rasta efter mig, men jag har lysnat på mp3 och haft bråttom vidare så jag har inte uppmärksammat honom med mer än nått lite frågande leende nångång. I dag hade jag dock gott om tid och ingen mp3 på, så när han dels ropade rasta i vanlig ordning, och sen la till "lovely dreads" så stannade jag och pratade lite med honom. Jag sa tack och han frågade hur länge jag haft dom, att dom var fina och han var imponerad av hur långa dom var, en trevlig liten ego-boast på fredagsmorgonen alltså. Han berättade också att han haft dreads förut men att han rakat av dom nu för att det var så svårt att få jobb.
Själv tror jag att tjejer med långa dreads som kan sättas upp i knut eller prydlig toffs har betydligt lättare att se prydliga ut och få jobb än både killar och tjejer som har korta spretiga dreads.
Han frågade också om jag lyssnade på reggae, och jag kände mig lite skamsen när jag sa nej, inte så mycket, jag lyssnar mer på lite tyngre musik. "yes i can see that" svarade han och lät uppskattande, och jag kände mig genast ännu tuffare.
Nå, han var trevlig och jag gick sen glad vidare till jobbet, men nu kommer ett problem. Hur ska jag från och med nu bete mig när jag går av i västra skogen?
Jag lär ju hällsa, men borde jag prata lite med honom också? Och kommer han fortsätta ropa rasta? Uch, jag känner den sociala fobin växa...
Bästa att koncentrera sig på att jag har snyggt hår istället.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Helt klart ett problem. Låtsas prata i mobiltelefon när du går förbi, det funkar iaf en eller två gånger.
Hej Camen.
Ja, det är en bra taktik, eller så får jag skaffa stora hörlurar, så det syns tydligt att jag lyssnar på musik...
Oj, nu gäller det att jag skärper mig lite med hur jag skriver, nu när du är här :)
du kan ju alltid säga "hej, allt bra?" och sedan vandra vidare... det är ju ganska lugnt. Ni behöver kanske inte bli bästisar, men en glad medmänniska på morgonkvisten är väl inte fel? =)
Jo, det är sant, jag ska koncentrera mig på att han är glad och trevlig och säga hej, hej, ha en bra dag, och så kan det vara bra så. Det är nog rätt, ska försöka att inte låta den sociala fobin ta över. Jag måste nog se till att ta tunnelbanan på måndag, annars vet jag hur det kommer bli, jag kommer oroa mig så mycket över det hela att det blir ett mycket större problem än det är, och så kommer jag tillsist inte våga åka till västra skogen mer, och det vore ju synd eftersom mitt jobb ligger där... iofs kan jag ta pendel till karlberg också...
Jag har åkt med en busschaufför några mornar även han satsar på det där med att vara trevlig på morgonen, mycket uppfriskande är det.
Han hälsar glatt när man stiger på, och när det börjar närma sig avstigning för de flesta så säger han i högtalaren:
"Uret är 08.34, och jag önskar alla en bra dag med nya och spännande möjligheter."
Trevligt koncept tycker jag!
Post a Comment